Dikt: Den Döde Poeten

En sångtext som blev en dikt till mig själv. Så kan jag sammanfatta ”Den Döde Poeten”. Häromdagen frågade jag mig själv varför jag inte följer min livslånga dröm om att skriva; bli författare, poet, låtskrivare… Jag har all tid i världen att sätta mig ner och sätta ord på pränt. Då såg jag plötsligt en bild framför mig, hur jag står där vid en flodstrand och tittar ut över vattnet. På flodens botten syns mängder av små guldklimpar.
Jag bara står där. Varför dyker jag inte ner och plockar av denna skatt?

Med andra ord: Vad är det som hindrar mig från att skriva min bok?
Svaret kom med denna sångtext/dikt.

Den Döde Poeten

Flyg, fly bort
Glöm din själs lyckas
helvetiska värv
Ingen behöver
dina ord
dina tankar
Inte ens du själv

Flyg, fly bort
och ta med dig
alla hjärtats slag
och den sanning
som tände
alla lågor
under mörkrets
längsta dag

För i gryningen
saktar tiden in
Åren som gått
stillnar
under ditt skinn
Det finns stunder
som kommer
och öppnar ditt sår
En doft av det gamla
som följer ditt spår

Flyg, fly bort
och tysta de röster
som ropar på dig
som vill ha
dina ord
dina tankar
för att stilla sig

Flyg, fly bort
till ensamhetens ro
till sömnens paradis
Glöm han som tror på
dina ord
dina tankar
och vill ge dig
all pris

Du fann guld
att gräva
men din längtan
rann ut
längs floden
och stranden
där vägen tar slut
En blick över vattnet
och du vände dig bort
Silverblänk på ytan
räckte för dig

Det räcker för dig
Ack, livet är så kort

Marie Anthony 2021



2 reaktioner till “Dikt: Den Döde Poeten

Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: