En sångtext som blev en dikt till mig själv. Så kan jag sammanfatta ”Den Döde Poeten”. Häromdagen frågade jag mig själv varför jag inte följer min livslånga dröm om att skriva; bli författare, poet, låtskrivare… Jag har all tid i världen att sätta mig ner och sätta ord på pränt. Då såg jag plötsligt en bild framför mig, hur jag står där vid en flodstrand och tittar ut över vattnet. På flodens botten syns mängder av små guldklimpar.
Jag bara står där. Varför dyker jag inte ner och plockar av denna skatt?
Med andra ord: Vad är det som hindrar mig från att skriva min bok?
Svaret kom med denna sångtext/dikt.
Den Döde Poeten
Flyg, fly bort
Glöm din själs lyckas
helvetiska värv
Ingen behöver
dina ord
dina tankar
Inte ens du själv
Flyg, fly bort
och ta med dig
alla hjärtats slag
och den sanning
som tände
alla lågor
under mörkrets
längsta dag
För i gryningen
saktar tiden in
Åren som gått
stillnar
under ditt skinn
Det finns stunder
som kommer
och öppnar ditt sår
En doft av det gamla
som följer ditt spår
Flyg, fly bort
och tysta de röster
som ropar på dig
som vill ha
dina ord
dina tankar
för att stilla sig
Flyg, fly bort
till ensamhetens ro
till sömnens paradis
Glöm han som tror på
dina ord
dina tankar
och vill ge dig
all pris
Du fann guld
att gräva
men din längtan
rann ut
längs floden
och stranden
där vägen tar slut
En blick över vattnet
och du vände dig bort
Silverblänk på ytan
räckte för dig
Det räcker för dig
Ack, livet är så kort
Marie Anthony 2021
Marie Fredriksson Anthony 
Å så vackert o mästerligt❤️
Fortsätt skriva!!!
GillaGilla
Åh så vacker och igenkännande i mångt och mycket. Kram
GillaGilla